Oljeön i Ängelsberg - Världens äldsta bevarade oljeraffinaderi
Christina Lindeqvist, verksamhetsansvarig på Ekomuseum Bergslagen, skriver i nyss utgivna Ekobladet om Oljeöns dag. Den går i år av stapeln 12 juni och är ett årligen återkommande arrangemang av intresseföreningen i Ängelsberg.
Det bakas i bagarstugan, det blir boksläpp och så den spännande kyrkbåtsrodden; tävling runt ön, mellan Engelsbärgarna och Fagerstasänkena.
I lördags lades Ängelsbergs roddarlags kyrkbåt Djupnäs II i sjön. Jan Klasson, roddarlagets kapten, som fotograferade sjösättningen i lördags, berättar: ”Den sörplade i sig en stor klunk vatten direkt, men redan på kvällen hade den tätnat.”
Djupnäs II läggs i Åmänningen
Nu väntar några träningsturer inför kampen på Oljeöns dag den 12 juni 2011.
Jan säger: ”Nu väntar några träningsturer inför kampen mellan vårt lag ”Engelsbärgarna” och Fagersta kommuns lag ”Fagerstasänkena”. Denna, den tredje gången, skall vi väl kunna ta hem segern!”
Engelsbärgarna kommer även att delta i Bärkemöljans ”Framrodd” i sommar. Det är en tur på ungefär 1 mil, från Smedjebacken till Söderbärke.
Det blir förhoppningsvis även en traditionell kyrkrodd, till friluftsgudstjänsten i Djupnäs.
Grupper kan hyra kyrkbåten för en tur på Åmänningen inklusive strandhugg och en fika. Flytvästar och kapten ingår i hyran!
Prisuppgifter kommer inom kort.
Kyrkrodd mot Djupnäs
Mellan skymning och mörker
De gamle hade ett ord för detta,
så har jag hört dem berätta:
I november, när skymning mot mörker drog,
när folk och fä kom från skulle och skog
och man vände åter från åker och äng,
då gick man ej prompt till bord eller säng,
ty då var “skumtimmen” inne
och då vilade varje sinne.
Man tänkte ej mer än nätt och nog
på dagens tunga id och knog,
ty nu lät man allting vara,
nu satt eller stod man bara
med smutsiga fötter och otvättad hals
och gjorde ingenting alls.
När så timmen var ändad tändes ljus,
då var oljeos i hemman och hus,
så stoppades strumpa och pliggades sko,
då fodrades kuse och vattnades ko
och sedan länsades faten
och tackades Gud för maten.
Men i skumtimmen var allting stilla,
en skumtimme vore väl inte så illa?
Så skrev signaturen MONTANUS i UNT onsdag 18 november 1987.
